J35 Draken

Minnen bevarade

Bara för att bevara minnen av de som flög och jobbade med J35:an

Från Bertil Nilsson

Draken 8.jpg

Vägen till Draken del 1.

 

Efter För-GFU skulle vi genomgå (lida) FÖFS FÖrberedande FältflygarSkolan. 

Äldre kullarna berättade lite om vad som väntade oss. Till min fasa skulle vi förutom att komplettera våra teoretiska gymnasiebetyg även ha idrott och gymnastik med Idrottslärare Crona. Jag hade väl ägnat merparten av skolgången åt att skolka från de flesta gympalektionerna och mer ägnat mej åt att smygröka och dricka mellanöl..

Det straffade sej nu, min smidighet kunde jämföras med den av en åldrad noshörning.

Onsdagar kl. 14:30-16:00 (glömmer det aldrig) skulle vi ha redskapsgymnastik, tigersprång över plintar, kullerbytta över bock och armstående på plint. Total skräck infann sej hos Ff elev Nilsson, hur fan skulle detta gå...

Och nä, det gick inte speciellt bra. Det gick åt helvete!!

Dock hade jag hört att Idrottslärare Crona kunde blidkas om man visade ett rejält Jävlaranamma, så det var min chans.

Sagt och gjort, efter ett par misslyckade försök så satsade jag allt mot plinten (här är noshörningen igen) flög som en skadeskjuten kråka över den första bocken och kasade med insidan av knäna över plinten och föll slutligen i hop i en hög på andra sidan. Men jag kom över. Detta lär vara ett av väldigt få tillfällen när Idrottslärare Crona log öppet på en lektion,

 

En veckas paus, ny onsdag. skrap/slit såren på insidan av knäna hade nu läkt med rejäla skorpor som följd.

Nu satsade noshörningen igen med lite mindre kraft men med samma resultat. 

Vid uppställningen efteråt förväntade jag mej en rejäl utskällning över min inkompetens.

Idrottslärare Crona tittade på mej och sedan på mina ben där blodet rann ymnigt från de bortskrapade skorporna ner i skorna. Då fick jag berömmet som jag aldrig glömmer; 

- Flygelev Nilsson har kämpat väl.

 

Sen började det snöa och jag är från Trelleborg men det är en annan historia...

 

Vägen till Draken del 2.

 

Det började snöa över Herrevadskloster.

Idrottslärare Crona sa att vi skulle åka skidor. Va fan tänkte jag, det har jag aldrig gjort.

Vi blev kommenderade till ett förråd där det förvarades Försvarets Skidor (Vita Blixten).

Jag var osäker på vad som var fram o bak på de här tingestarna men fick hjälp av en kompis, lyckades precis hinna få på mej tingestarna till uppställningen till vad jag trodde skulle bli en lektion i skidåkning…

Ack som jag bedrog mej. 

Idrottslärare Crona; - Skidspåret börjar där borta, det är 8 km långt. Anmäl när ni är tillbaka, utgå!

Va ända in i helvete, jag kan inte åka skidor. Men va gör man, jag dundrade efter de andra så gott det gick men de försvann snart i fjärran.

Vi hade Idrott onsdagar 14:30-16:00 så Crona räknade nog med att det skulle vara gott om tid för oss att ta oss runt innan det blev mörkt, han hade fel…

 

När jag till slut tagit mej runt var klockan väldigt mycket mer än 16. När jag passerade idrottsplatsen såg jag en av mina kursare stå och spana, han ropade högt; - han kommer nu!

Jag trodde att Crona vägrat släppa hem mina kompisar som ett straff för att jag var sen men han ville ha alla kvar för han förväntade sej att behöva skicka ut gänget på skallgång efter mej.

 

Alla fick nu åka iväg och jag fick besked på att inställa mej hos Crona.

  • Idrottslärare, Flygelev Nilsson anmäler sig.
  • Nilsson, tog god tid på sej, vadan detta?
  • Idrottslärare, jag har aldrig åkt skidor förr.
  • ….Va, aldrig?
  • Nä, jag är från Trelleborg, vi får inte så mycket snö..
  • Så Flygeleven har mer eller mindre sprungit 8 km med ett par plankor fastbundna på fötterna?
  • Ja Idrottslärare, så kanske man kan uttrycka det..men jag försökte åka skidor.

Då klappade Idrottslärare Crona mej på axeln med den ena handen och gav mej nycklarna till idrottshallen med den andra.

  • Nilsson släcker o låser när han duschat.

Jag tyckte mej ana ett litet leende när han gick..

Nästa onsdag fick jag specialundervisning i skidåkandets ädla konst medan de andra åkte 8 km spåret igen.

Sen pratades det om nåt som hette Hestra men det är en annan historia…

Vägen till Draken del 3.

Längdskidor var inte nog, nu skulle vi åka utför också hette det..

Hestra var visst platsen.

Ni som till äventyrs orkat igenom mina tidigare berättelser vet att sport och idrott inte hade belastat Flygelev Nilssons liv speciellt mycket fram tills FÖFS började.

Tidig morgon iväg med buss mot Hestra, många av kamraterna var uppspelta och pratade ivrigt om sina tidigare slalomerfarenheter, som ni nog gissat kunde undertecknad inte delta i samtalet utan fick mest lyssna och ställa frågor.

Väl framme skulle vi prova ut skidor och pjäxor och min första lärdom blev att slalompjäxor kan man inte gå i, inte mycket annat heller…

Sin vana trogen ställde Idrottslärare Crona upp oss på led på backkrönet.  

- När man gör en plogsväng gör man så här. (Crona visar i ca. 4 sekunder)

- Nilsson börjar och visar……???   

Va i helvete menar karln, han vet ju att jag inte kan nåt om detta.

Nåväl som tidigare, inte mycket att göra. Stakar mej utför branten (stupet) och försöker göra som Crona (så utförligt..) visat.

Det går åt helvete som vanligt!

Farten ökar, och ökar och ökar och jag har ingen jävla aning om vad jag ska göra. Ser liftkön vid slutet av backen bli större och större, kan även urskilja skräcken i några individers ögon när de ser denna okontrollerade farkost komma ner för branten iförd Kungens vita vinter anorak. 

Jag ser förmodligen ut som en blandning av en soldat från Finska Vinterkriget och Charlie Chaplin.

 

Då hörs det ett vilt skrikande uppifrån backkrönet, - Nisse för helvete TEXTILBROMSEN!!!

Va menar dom…?  Jahaa, det går upp för mig och jag slänger mig handlöst,  det blir ett gigantiskt snömoln som sprider sej över liftkön. 

En Tysk barnfamilj skäller rejält på mej men eftersom jag läser Franska för Magister Jägfeldt och inte Tyska har jag ingen aning om vad de säger. Dock kunde kroppsspråk, tonfall och röstvolym ge en hint om innehållet.

 

Jag får stå och skämmas vid liften tills mina kamrater med Crona i spetsen kommer PLOGANDE ner för branten. 

- Varför plogade inte Flygeleven?

- Idrottslärare, jag försökte men det gick inte så bra..

 

En mycket trevlig Trupputbildare som jag är osäker på namnet på (Löjtnant Svensson?) hade följt med för att få (vad han trodde) en dag i backen. Nu blev han tvångsbeordrad att ta hand om Flygelev Nilsson och lära honom utförsåkning.

 

På eftermiddagen kunde jag tack vare Löjtnanten hjälpligt ta mej ner för backen och han kunde återgå till fri åkning.

 

För bövelen tänker jag, ska vi inte flyga på det här stället…

 

Nä det ska vi inte, för nu skulle det dra ihop sej till sommarlov för gymnasiemagistrarnaoch vi skulle ju bara ha ett par veckors semester, vad ska de då fylla ut den övriga tiden med?

 

Jo, det skulle vi bli varse men det är en annan historia… 

 

Vägen till Draken del 4.

 

Ett långt sommarlov närmade sig för våra magistrar men vi skulle ju som sagt endast ha ett par veckors semester.

 

Det blir nog ett par lugna och avkopplande veckor vi får..

Hur otroligt korkad får man vara, avkopplande… 

 

Två veckors fjällvandring i Sarekmassivet.

En vecka cykla runt hela jävla Skåne.

En vecka på Flottilj.

 

Nu skulle Flygelev Nilsson till Sarek, det var lite längre norrut än Helsingborg som varit det nordligaste målet innan dess för Trelleborgspågen.

Vi flög till Jokkmokk i Flygvapnets DC-3, det tog lååång tid.

Väl i Jokkmokk blev vi indelade i patruller två och två utom jag och två andra rökare, det tog inte många minuter innan vi tre hette Nikotinpatrullen.

Det blev en fantastisk upplevelse, Sverige är vackert!!

 

Hem igen och packa om till cykelvecka. 

Den som säger att Skåne är platt bör följa i Idrottslärare Cronas fotspår, han la upp en rutt så att vi stackars Flygelever fick stifta bekantskap men varenda förbannad backe i hela Skåne. (testa gärna Orupsbacken med en av försvarets cyklar)

Vi fick göra ett antal pittoreska pauser under veckan bl.a. springa hinderbanan på LV 4 i Ystad och en av Crona improviserad ”Triathlon” i Frostavallens naturområde.  

 

Men nu, MEN NU skulle vi på Flottiljvecka och kanske få ett pass baksits i DRAKEN.

Fulla av förväntan åkte halva gänget till F15 i Söderhamn och TIS 37, andra halvan med undertecknad till F16 i Uppsala och TIS 35.

Jag fick ett pass i baksits som följeförare till en EK elev. TIS läraren lät mej flyga en del av passet och jag fick TÄNDA EBK:n!!!! Vilken jävla smäll! ☺.

Flottiljveckan skulle vara en boost och uppmuntran inför vidare studier på FÖFS och Herrevadskloster.

Gissa om det var det. Nu kunde Crona komma med vilket jävla stup som helst som han ville att jag skulle kasta mej utför. Kom igen bara gubbe, för jag ska bli Drakenpilot. (nämnde jag att jag fick tända EBK:n? ☺)

 

Det var faktiskt några få saker som jag var hyfsad på. 

På tre km terränglöpning var kravet 13 min, jag lyckade med 11:32. Tio km löpning skulle klaras av på 50 min, jag lyckade prestera 42:30.

Tack vare en vid tillfället förkyld kamrat (S-B) som jagade på mej och peppade mej klarade jag även 1000 m simning på en tid som jag glömt men det var med lite marginal.

 

Examen kom och jag fick trea i Idrott, något som jag är oerhört stolt över, har nog aldrig förr eller senare kämpat så mycket för något.

Nu skulle vi äntligen efter 14 månader få påbörja GFU inne på Krigsflygskolan.

 

Men det är en annan historia…

 

Tunnan 1.jpg

Från Uffe lyhagen

J28

Övning i rotesamling under 2:a flygskolan på F5 med J28B på medelhög höjd över södra Halland. Jag startade som rotechef med min vän Lars Hummelgren som tvåa.Vi låg över ett molntäcke som var näst intill heltäckande och efter halva passtiden lämnade jag över chefsskapet till Lasse och angav läget i form av ett talfyr-kryss (pejlkryss mellan två talfyrar). Avsikten var att Lasse skulle leda roten resten av passet inklusive landningen.


När passtiden närmade sig slutet så började vi hemfärden och Lasse såg en liten glugg i molntäcket och en rask höjdminskning ned till flygning med marksikt vidtog. Det blev en flyghöjd på högst 500 meter men vi hade drivit långt nordväst ut in i Småland pga vinden och Lasse blev ställd, han kände inte igen sig.

Men det gjorde jag som infödd smålänning. Vi låg vid Vaggeryd och jag informerade Lasse om detta och han beordrade mig att överta och leda hemresan eftersom Vaggeryd inte sa honom någonting om vare sig läge eller resan hem.

Jag navigerade oss mot F5 genom att följa Riksettan, nuvarande E4, till Skånes Fagerhult. Dessvärre började vi få dåligt med bränsle. Minimum bränsle vid sättning var 500 liter och det framstod snart att det skulle bli långt därunder, för att inte säga väldigt lite bränsle kvar.
Vi rundade Gällaberg för landning på bana 29 och landade helskinnade och till min förfäran blev vi uppvaktade av flyglärare när vi kuperat och öppnat huven. De hade ju fått sina aningar med anledning av vårt långa flygpass.

Man avläste 70 liter kvar i mitt flygplan och 50 liter i Lasse´s.

Jag blev förstås uppkallad till högre chef, försteläraren i flygtjänst. Detta var andra gången på kort tid som jag landat med väldigt lite i tankarna och utskällningen blev därefter samt åtföljdes av, vill jag minnas, 7 dagars kasernförbud.

Detta fick jag sedermera på pälsen för även vid 25-årsjubileet på F5. Flygvapnet kan vara långsint!
Elev HAN