Rövarhistoria 1 från FV.
Stor flygvapenövning. Jag satt i högsta på F18 som gruppchef för 4 J35B.
Som fyra hade jag överstelöjtnant “Hönan” Westerlund som skulle vara stridsdomare.
Så får vi ett attackuppdrag direkt från högsta och med den beväpning vi hade. Målet var på norra Gotland och vi flög dit och hem på lägsta.
På hemvägen passerade vi en rysk trålare som låg på internationellt vatten och låtsades fiska. Den skog av antenner han hade skvallrade om annat.
Vi blev ju smått förbannade och snackade om att låta honom se övningen på “nära” håll.
Det bar sig inte bättre än att vi fick ett likadant uppdrag till. På hemvägen lade vi oss i kolonn och körde över trålaren så fort och lågt vi vågade. OBS! Med “Hönans” godkännande. Väl hemma var vi väldigt nöjda med att ha gett ryssen en minnesbeta. Vi skroderade nog en hel del.
Sen gick det ca en vecka och jag blev uppkallad till CF18 Dick Stenberg.
Då hade den ryska trålaren rapporterat hem om omfattande skador på instrument och antenner. Via ryska kanaler till svenska UD, CFV,CF18 och sen Lt Ekberg
Ungefär så här lät det.
Björn, va fan har du gjort?
Va då överste?
Du vet den här historien med spiontrålaren.
Ja överste.
CFV har bett mig skälla på dig och det anser jag nu att jag gjort.
Sen ska jag hälsa inofficiellt från CFV och säga att det var bra gjort
Rövarhistoria 1 från FV.
Jag slutade i FV 1965. SAS hade stora rekryteringar då och när man var utcheckad, i mitt fall CV440, fanns det inte mycket att göra. Man fick ca en flight i veckan då all kapacitet var upptagen med att träna nya piloter. Så jag fortsatte på F18 nästan som vanligt och hade lön både från FV och SAS.
Vi ett av dessa tillfällen skulle jag börja med stridsmässig avancerad flygning för att komma igång. Under passet märkte jag att varje gång jag släckte EBKn kände jag en konstig pirrande känsla i bakdelen, min inte planets. För att kolla om det inte var inbillning testade jag flera gånger och samma sak upprepade sig. Så jag flög hem och gjorde ett högt landningsvarv för säkerhets skull.
Det var en solig och fin dag och mekarna låg och vilade i gräset bredvid plattan. Det blev en väldig uppståndelse. Jag trodde att det berodde på att jag kom tillbaka efter så kort tid. Inte alls. När jag stängde av motorn och tog utrullningstiden var den noll. Motorn tvärstannade. Det var inte min tidiga ankomst som satt fart på mekarna. När jag taxade in hade det låtit som en stenkross. Det visade sig att bakre lagret hade skurit. Lite tur skall man ha.