från göran ax
It all started when...
Det var nog mer än en som hade "intressanta" upplevelser vid transportflygningar med SK16 / SK50. Problemet var nog att sådana flygningar ofta togs med en "klackspark" utan planering. Själv blev jag en vacker fredag i oktober erbjuden att ta en SK16 efter lunch och flyga upp med en pryl från F3 till F1. Eftersom alternativet var orientering var valet lätt... Jag ringde pliktskyldigast upp TL och anmälde färdplan, F3 - F1 - F3 VFR 500 m start 1330, drog ett rakt streck med svart fettpenna på miljondelen och gav mig iväg. En timma senare hade jag lämnat av prylen och drog iväg tillbaka mot F3. Solen sken, sikten var obegränsad och 1965 fanns inte en massa stora TMA och annat skräp som krävde en clearence, så det var bara att njuta av flygningen. När jag närmade mig Eskilstuna gick jag ner lite lägre för att se om det var någon aktivitet på Ekeby. Det var det inte, men jag bestämde mig för att stanna på lägre höjd och njuta av höstfärgerna. Sen dök den långsmala Näshultasjön upp rakt fram och jag beslöt mig för att "dra en repa" på lågan över sjön. Sjön låg spegelblank, med träd på båda sidor. Otroligt vackert! Och så small det. Jag glömmer det aldrig. Kärran gungade liksom till, samtidigt som det small och blixtrade. Att kraftledningen inte var utsatt på kartan var en klen tröst just då och jag drog instinktivt åt mig stickan, skyfflade på fullgas och steg så brant jag vågade för att komma upp på säker höjd för eventuellt uthopp. Spaken rörde sig okontrollerat fram och tillbaka i sidled och det slamrade och smällde i kärran, men den flög i alla fall. Medan jag steg försökte jag bli klok på vilka skador jag hade. Huven var spräckt och höger vinge saknade större delen av skevrodret. I stället satt c:a 10-12 m kraftledning fast längst ut och roterade kraftigt. Det var den som slog i flygkroppen. Jag fortsatte stigningen till 1500 m och tog ner farten för att se om kärran hade några fula egenskaper vid låg fart. När jag närmade mig stall lossnade plötsligt kraftledningsstumpen och kärran blev genast behagligare att handskas med, samtidigt som oväsendet upphörde. Jag kunde stryka fallskärmshopp från "optionslistan". Under tiden fortsatte jag mot F3 utan att säga något förrän jag anmälde "Tvärskogsudde" till tornet. Då passade jag på att tala om att jag kolliderat med en kraftledning och hade "vissa skador". Eftersom jag hade reducerad skevroderverkan gjorde jag min första - och enda - hjullandning med SK 16. "Vissa skador" visade sig vara totalhaveri och sedan viss användbar utrustning monterats ur förpassades resten till skroten. När jag nu äntligen var ner på backen insåg jag att problemen bara börjat och jag låg lite risigt till. Jag hade slagit sönder en flygmaskin och rivit ner en kraftledning och flottiljchefen Öv Knutsson deklarerade omedelbart att han skulle se till att jag skulle bli både åtalad och få sparken. Jag mådde inte särskilt bra, men fick mig ändå ett gott skratt när jag fick veta att kraftbolaget inte ställde några ekonomiska krav under förutsättning att flygvapnets utredning inte angav vilken höjd över vattnet kraftledningen gick på. Den kom aldrig upp igen... Men än återstod åtalet. När det började bli dags blev jag uppringd av en person som presenterade sig som åklagare. Han frågade om jag hade anlitat advokat och när jag svarade nekande sa han: "Bra! Vi får träffas på mitt kontor så vi kan reda ut det här". Det gjorde vi och jag fick instruktioner att bara svara på hans frågor så skulle han fixa resten. "Lite böter får du, men inget allvarligt". Så infann jag mig på rättegången. Åtalet hade reducerats till tjänstefel. Jag hade felaktigt angivit 500 m i färdplanen i stället för lågflygning. Sedan han läst upp åtalet övergick han till att hålla ett strålande försvarstal där han framhöll alla faror som militära piloter utsätts för. Påföljden blev 10 dagsböter. Vem var då denne gentleman? Jo, den sedermera mycket kände och uppskattade Brynolf Wendt. Han hade tidigare suttit som juridisk expert i ett flertal haveriutredningar och ansåg att det var slöseri med allmänna medel att åtala piloter som var ambitiösa och bara gjorde sitt jobb.